Alla är välkomna – utveckling går alltid före prestation

Klubbporträttet: Anders Hansson

Alla tränare i Bara Friidrottsklubb har ett träningsintresse. En del tränar hellre än tävlar. Några tävlar med jämna mellanrum. Andra har lagt egen tävling på hyllan och tränar bara lite till vardags. Ett par har ett förflutet på elitnivå. Anders Hansson är en av dem. Med ett gäng SM-medaljer i sprint och längdhopp i bagaget vet han vad han pratar om rent friidrottsmässigt.


Träning i trygg miljö

Anders tränar bland annat den äldsta gruppen. Det är här man börjar fokusera på att få tekniken på plats, att börja titta mer på detaljer och rörelsemönster. Det är också i den här åldern självförtroendet och självkänslan kan börja svikta och man behöver massor av stöd. På Anders träningar ska det vara en trygg miljö där utveckling är mycket viktigare än prestation. Barnen ska uppmuntras till att våga, att prova, även om det känns svårt eller osäkert. Det är viktigt att alla blir sedda och tagna på allvar – oavsett resultat.


Ingen prestationshets

Just resultat och prestationshets är något som Anders verkligen vill undvika i träningssammanhang. Han menar att friidrott är en bra aktivitet för barn eftersom den är allmän och innehåller många olika grenar och därmed också många möjligheter att hitta något som passar. Alla kan vara med på egna villkor och ha chans att utvecklas i sin egen takt.


Att lyssna och kämpa efter egen förmåga

Ett lyckat pass för Anders är när han har barnens fulla uppmärksamhet, när de lyssnar och verkligen försöker göra som han förklarar. Att se kämpaglöden och träningsglädjen är det bästa resultatet av ett träningspass. Allra bäst är det att se någon klara en uppgift de inte trodde att de skulle klara av, att se glädje och stolthet över den egna prestationen.

Just den egna förmågan ska vara utgångspunkten för träningen. Att inte jämföra sig med andra, utan att verkligen försöka, att utmana sig själv och att inte ge upp för att de andra kanske verkar kunna mer. Försök, testa, prova vad du kan, är centralt i Anders träning. Det går inte att bara säga att man inte kan, när man inte ens försökt. Men när man väl provat upptäcker man ofta att det faktiskt går – även om det kan kännas osäkert i början!

Ett extra plus med tränarrollen för Anders del är att spendera värdefull tid med de egna barnen. Att hänga med barnen på träning, se dem och deras kompisar träna, skratta och utvecklas ger en extra guldkant på att vara tränare i en ideell klubb.


Egen träning – och att leva som man lär

Efter 15 år som elitidrottare med mer än ett träningspass om dagen kan det vara svårt att hitta en vettig nivå på fritidstränandet. Att bara träna för välmående när man är van att lägga all fokus på tävling och träning är en stor omställning. Men med ett stillasittande arbete är egen träning en nödvändighet. Även om Anders själv hör en högljudd röst inne i huvudet som skriker högt att han ska prestera som en 27-årig elitidrottare så försöker han leva som han lär barnen:

”Ett lyckat pass är därför när jag tagit i lagom mycket och varken skadat/överansträngt mig eller mår illa utan känner mig behagligt trött.”


I framtiden ser Anders hur Bara friidrott utvecklas både som träningsgrupp för barn och vuxna och samtidigt genom det bredare hälsoperspektivet. De föreläsningar och aktiviteter som klubben arrangerar om psykisk (o)hälsa, om att välja mellan elitsatsningar för barn eller att träna för livet och hälsan tar ett större grepp kring en hälsosam träningsambition.

Utveckling är nyckelordet inför framtiden. Att kunna förmedla kunskap på ett sätt som entusiasmerar, bygger självförtroende och utvecklar.


”Jag vill utveckla min förmåga att lära barnen nya rörelsemönster. Den största utmaningen för en tränare är att förmedla sina kunskaper på ett sätt som den aktive förstår och kan ta till sig. Det är stor skillnad mellan att säga vad någon gör fel och lära någon att göra rätt.”


Artikelförfattare: Helena Nyman Grosshög