Tränarporträttet: Johan Wemmert
Han har varit med nästan från början, har tränat nästan alla åldersgrupper och alla Bara friidrottsklubbs inriktningar och är själv aktiv med egen träning årets alla dagar. På Johan Wemmerts träningspass finns alltid ett tydligt syfte och utvecklingsmöjligheter – men det viktigaste är ändå alltid att det är roligt!
Alla grupper och åldrar
Friidrottsklubben hade bara kört en säsong när Johan började som tränare. Det var en flygande start och blev kö redan vid andra säsongen. Fler tränare behövdes och Linda som startade föreningen engagerade givetvis både föräldrar till de som redan tränade och passade också på att göra det hela till en familjeaktivitet i den egna familjen.
Vid det här laget har Johan hunnit med att vara tränare för flera olika barngrupper både i friidrott och i löpning. Helst tränar han de något äldre barnen, där teknik och träning är lite mer disciplinerad. Men han har även hållit i flera vuxengrupper tillsammans med andra tränare och har hunnit med löpgrupp, friidrott fitness och familjegruppen som fanns förr och där hela familjen fick ett pass som var anpassat för alla olika åldrar. Friidrotten startades av familjeskäl och så försöker man fortfarande utveckla verksamheten, en förening för hela familjen. Det är egentligen inte viktigt om det är barn eller vuxna som tränar för Johans del:
”Att få möjlighet att bidra till att fler känner glädjen i idrotten och utvecklas är det som driver mig.”
Glädje och utveckling är vinsten för tränaren
Det är just glädjen och utvecklingen som gör tränarrollen rolig och ger energi att fortsätta. När barn som egentligen inte ser sig som idrottare och kanske inte tycker att det är jätteroligt plötsligt får flyt, förstår vad det handlar om och inte vill sluta när passet är över blir träningspasset lyckat och tränarrollen känns meningsfull. Eller när barn som varit med länge mognar med idrotten, utvecklas och man ser hur de växer både i sin idrott och inuti. Då klappar tränarhjärtat lite extra.
Det viktigaste är att barnen har kul! Ibland kan man se att ett barn har svårt att förstå, att hänga med när man förklarar. Men allteftersom passet går vidare blir barnet successivt bättre och bättre och det hela klarnar mer och mer. Då är det kul både att vara tränare och barn på träningen. Om man sedan dessutom blir trött, tar ut sig och gör sitt allra bästa är det så klart jättebra, men det viktigaste här är glädjen, att ha roligt!
Att skapa en långsiktig och positiv relation till träning
Det är precis detta, säger Johan, som är styrkan med friidrott och med just Bara Friidrottsklubb: Det är öppet för alla, man tävlar mot sig själv och kan följa sin egen utveckling utan att behöva jämföra sig med andra. Det finns dessutom så många olika grenar att man kan hitta sin styrka och brinna i sin alldeles egna favoritgren, samtidigt som det är en väldigt allsidig träningsform.
Om man börjar med idrott när barnen är små, de allra minsta är ju bara i förskoleåldern, och jobbar med mycket positiv feedback blir träningen lättare en naturlig del av livet och man fortsätter att utvecklas och träna även som vuxen.
Variation och ett tydligt syfte är viktigt för alla pass
Variation är ett nyckelord inom all Johans träning. För egen del kan han den ena dagen springa ett långt lugnt pass i Bokskogen, för att dagen därpå köra stenhård styrketräning med mycket prat mellan varven och dagen efter det är det intervaller i backar. Att dessutom cykla till jobbet i Hyllie skapar en bra vardagsrutin för motionen, förutom att det också rensar huvudet både på vägen dit och hem.
Men oavsett pass, så måste det finnas ett syfte med varje övning. Både med den egna träningen och i tränarrollen finns alltid ett väl genomtänkt mål och ett syfte. För egen del bidrar det till utveckling och i grupperna skapar det gemenskap och en starkare känsla för föreningen. Det är också här Johan skulle vilja utvecklas för egen del i tränarrollen. Att hjälpa barnen att utvecklas och hitta sin alldeles egna roll som friidrottare ger effekter på individnivå för varje enskilt barn men också för gruppens sammanhållning och hela klubbens fortsatta utveckling.
Men ett riktigt lyckat pass för egen del då? Hur ser det ut?
”När jag får träningsvärk. Skämt åsido. Om jag lyckas hålla mig till syftet med passet och kroppen känns bra både under passet och efteråt, så är det ett bra pass.”
Artikelförfattare: Helena Nyman Grosshög
Comments